När jag skrev inlägget om Sister:s nedläggning sökte jag efter utvärderingen 2002-2003 och en del andra dokument som gällde hur vi tänkte kring strukturella frågor, hur finansiera ett institut av den typen. Utvärderingen var inte lätt att hitta, av någon anledning lades den aldrig ut på Sister:s hemsida (i dokumentet har jag lagt med direktörens svar på utvärderingen). Jag tror mig förstå varför den inte publicerades; den var inte riktigt bra för vissa direktörer. Men där sägs en hel del kloka saker och den sedermera tillträdande direktöre
n, som var samma person som utvärderade institutet(sic!), och som fick förtroendet att leda institutet borde ha varit klokare. Ja, han var klokare än att sätta sig i den situationen, men saken var den att han de facto trodde att styrelsens styrelser skulle ta sitt förnuft till fånga och inse att det behövdes pengar för att få forskning/utredning. Som jag ser det gjordes detta "olyckliga" misstag av det enkla skälet att institutet var administrativt misskött, direktören var tidvis på "rymmen", och dessutom fanns det anledning att tro på "innovation" som ett forskningsområde där det fanns resurser och villighet även från styrelsens styrelser att lägga pengar. (Bilden är från den tiden det begav sig)
Jag hitttade också ett dokument från november 2001 - Sister förstatligat - som ingick i en scenariodiskussion som vi tre forskningsledare förde. Det var efter ett och halvt års verksamhet och ett år innan utvärderingen. Redan då stod det klart att det skulle komma att bli strukturella problem. Redan då stod det klart att fondstiftelserna inte var att räkna med. Dokumentet kan vara viktigt för att ingen skall tro att mina åsikter och analyser av situationen är "baklängesforskning", dvs med facit i hand... Nej, detta stod verkligen klart på ett tidigt stadium och det kändes verkligen som att jag blivit inlurad i en fälla. Utvägen blev att lämna institutet.
n, som var samma person som utvärderade institutet(sic!), och som fick förtroendet att leda institutet borde ha varit klokare. Ja, han var klokare än att sätta sig i den situationen, men saken var den att han de facto trodde att styrelsens styrelser skulle ta sitt förnuft till fånga och inse att det behövdes pengar för att få forskning/utredning. Som jag ser det gjordes detta "olyckliga" misstag av det enkla skälet att institutet var administrativt misskött, direktören var tidvis på "rymmen", och dessutom fanns det anledning att tro på "innovation" som ett forskningsområde där det fanns resurser och villighet även från styrelsens styrelser att lägga pengar. (Bilden är från den tiden det begav sig)Jag hitttade också ett dokument från november 2001 - Sister förstatligat - som ingick i en scenariodiskussion som vi tre forskningsledare förde. Det var efter ett och halvt års verksamhet och ett år innan utvärderingen. Redan då stod det klart att det skulle komma att bli strukturella problem. Redan då stod det klart att fondstiftelserna inte var att räkna med. Dokumentet kan vara viktigt för att ingen skall tro att mina åsikter och analyser av situationen är "baklängesforskning", dvs med facit i hand... Nej, detta stod verkligen klart på ett tidigt stadium och det kändes verkligen som att jag blivit inlurad i en fälla. Utvägen blev att lämna institutet.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar